Jäg kräver fler söndagar | Vem jag är | Detta är verkligheten | Om du inte alltid gick med byxor

Dikter ur:

Fordi fugleskræmsler ikke drømmer

(Borgen, 1991)

Översättning: Thomas Nydahl

Jäg kräver fler söndagar

Det är inte längre möjligt att kritisera världen
dess brist på stillhet och förstenade skuggor

Absolut inte de professionella kritikernas kritik
som är oantastlig och helt nödvändig
för att tingen utvecklar sig
som de hela tiden har gjort

Ändä kräver jag fler söndagar
att det inleds förhandlingar om frigivandet
av de två systrarna
passionen och den helt uppenbara
ohämmade desperationen

Jag förbehåller mig rätten att vara
osedvanligt naiv
att ställa mina egna diagnoser
och om det är nödvändigt vara ointresserad
av sunt förnuft och slakteriarbetare

Även sömnen är upplyst av blixtlampor
men jag kan anbefalla ett inbrott vid midnat
i telefoncentralen
där man kan höra reläerna förvilla sig in
i en ändlös labyrint
av röster och skönhet

Vem jag är

Jag har en resväska stående
vid fotändan av min säng
lystna kyssar i mina fickor

Det intresserar mig inte
vem jag är eller vem
jag kunde ha varit

Jag är och jag drömmer
om diktare som skriver kärleksdikter
vitt på svart pä landsvägarna

Och för inte så länge sedan
hade jag besök av mannen
som läser av elmätaren

Detta är verkligheten

Lastbilar som kör in och ut
ur staden med kemikalier nysågat timmer
och matvaror vakuumpackade i plast

Barn som blir följda till skolan
och lämnade av sina mödrar som drömmer
om att drömma bara lite längre
än ännu en inledande smekning

Tre unga direktörer i en hiss
som stiger upp genom ett hus med droppande
vattenkranar och dagar som upprepar sig och en
telefon som ringer

Detta är verkligheten
och mer finns det inte att säga
om den

Om du inte alltid gick med byxor

Om du inte alltid gick med byxor
kunde jag smitta dig med törst
genom att beröra ditt nakna knä under bordet
när vi sitter tillsammans på restaurangen
ute vid kusten och äter räkor

Mitt under ännu en av dessa värmeböljor
där även fabriksägarna beklagar sig
kunde jag kanske övertala den ljusa himmelens
kyliga måne att rulla in under din klänning

Jag skulle blåsa upp maskrosornas sporer
mellan dina ben när skörden
körs bort för att ruttna i silos
som kanske inte ens existerar

Jag skulle låta den frusna solen töa däruppe
så att ljuset rann varmt nedför insidan av dina lår
medan alla andra kvinnor tar på sig underkläder
som liknar deras mormödrars

Om du alltså inte alltid
gick med byxor